Den kriminalpolitiska debatten präglas i stor utsträckning av en förenklad eller snedvriden bild av hur verkligheten ser ut och vilka åtgärder som ger effekt. Jag har sammanställt ett koncept som ska svara på väljarnas fråga hur man ska minska brottsligheten, som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Ytterst sett handlar det om åtgärder som ska minska de oönskade handlingarna, det vill säga kriminella gärningar. Ett kraftfullt verktyg är beteendeanalys där betoningen ligger på att det inte räcker med information, regler, utbildning och liknande. Det startar enbart upp beteenden. Det som ger den stora påverkan, för det mesta omedvetet, är de positiva och negativa konsekvenser som följer av beteendet. Jag har sammanställt en kortare utredning på knappt åtta sidor som beskriver konceptet. Den bygger i hög grad på kunskap från min fil. kand. i statsvetenskap där de andra kurserna är redovisning, psykologi, kriminologi och sociologi (den senare avslutas 4 juni). Konceptet bygger också på mina erfarenheter av modernt kvalitetsarbete och beteendeanalys på flygbolaget SAS.

Jag har skrivit ett antal motioner som bygger på konceptet. I motionerna finns en referens till utredningen, som kan laddas ner nedan. Konceptet består av två delar där den första delen är att uppnå resultat genom att utgå ifrån ett strukturellt systemförändrande perspektiv som fokuserar på konsekvenser och beteenden. Hur detta ska genomföras i praktiken behandlas under rubrikerna:

• Uppfattningar om brottslighet och straff
• Förebyggande åtgärder 0-12 år
• Förebyggande åtgärder 13-15 år
• Förebygga rekrytering av barn till kriminell verksamhet

Den andra delen av konceptet, som beskrivs under rubriken ” Förbättra polisens förmåga att öka upptäcktsrisken vid brott” är ett förslag att systematiskt förbättra polisens och andra aktörers arbetssätt.