Styrning av hälso- och sjukvården är extremt utmanande. Ett tydligt exempel på svårigheten är att inget sker i strukturförändringen att succesivt öka resurserna för vårdcentralerna och övriga delar av primärvården. Kontroll har alltid en central roll i styrningen i organisationer och konsekvensanalyser genomförs i den andan.
I vissa organisationer, som hälso- och sjukvården, behöver man dessutom använda konceptet komplexa system. De kännetecknas av att kontroll i praktiken inte är möjlig. Man måste lämna angreppssätt och genomförande till respektive organisation. I stället behöver systemledningen i komplexitet fokusera på att målbilden är tydlig och attraktiv för alla. Det är också nödvändigt att det finns data för att kunna kommunicera hur det går.
Det är en politisk fråga att skapa förutsättningar för att kunna styra i komplexa system som i hög grad bygger på att professionen får ett stort utrymme att testa idéer för att se vad det är som fungerar. En tänkbar vision är att korta ledtider genom att flödet genom vårdkedjan tar sin utgångspunkt i patientens behov.
En förenklad bild av dagens hälso- och sjukvården är att kompetensen är organiserad i silos och det är ett underskott på ett systemtänkande som tar hänsyn till hela människan. Genom att hälsoproblem tillåts växa blir det över tid allt dyrare att åtgärda och inte minst ökar patienternas lidande. Jag skrev 2019 en C-uppsats i statsvetenskap om styrningen inom sjukvården i Region Stockholm. Min slutsats var att politikernas inflytande var mycket begränsat och i huvudsak kom till uttryck genom upphandling där ersättningsmodeller var det huvudsakliga verktyget.
Min ambition var att politisk bidra till en bättre styrning och drev en personvalskampanj i valet 2022 till Regionfullmäktige. Jag fick ungefär 110 röster och nu hoppas jag att medlemmar i Liberalerna ska ge ett stöd så att jag kommer på valbar plats 2026. Mitt erbjudande till väljarna är att verka för att strategin för hälso- och sjukvården får en betydligt bättre inriktning.
