Utifrån det jag läste initialt var Erik Ullenhag det naturliga valet eftersom en tydlig socialliberal profil är viktig för mig. Jag är också positiv till januariavtalet. Omdömena om Sabuni var att hon ligger åt höger, uppfattas som hård, etc. Därför har jag en förståelse för att beskrivningar på FB om henne är sådant som förbud, hårdare tag, så snabb i repliken att hon måste ändra sig dagen efter. Nu har jag efter mycket lyssnande fått uppfattningen att det inte är någon skillnad i Sabunis och Ullenhags liberala kompass. Den stora skillnaden ligger istället i att Sabuni inte nöjer sig med ange att ett problemområde behöver åtgärdas. Hon har läggningen att vara reflekterande och att ta resonemanget ett steg vidare genom att beskriva ramarna på en lösning. Det finns en form av otålighet i att ta ytterligare steg mot en lösning. Hennes erfarenhet från Afrosvenskarnas riksförbund var att inget hände trots alla möten med makthavare och att det är genom politiken som förändringar blir verklighet. När hon framför kritik är det mot förslag som inte hänger ihop. Genom att vara konkret och föra ett resonerande samtal har Sabuni under åren exponerat sig för kritik där ett citat kan vinklas och få stor uppmärksamhet. Även om man föredrar Ullenhag är det min övertygelse att det är bra om skapar sig en egen uppfattning utifrån de samtal som de båda kandidaterna har fört. Bifogat finns tre sådana källor av god klass, två med Sabuni och en med Ullenhag. Lyssna och reflektera!